Staden eller krogen?
Personligen anser jag att folket i min vanliga stad är mycket trevligare, mer avslappnade och välkomnande.
I huvudstaden känns det som om alla ser en som en potentiellt hot. Alla granskar en från topp till tå och mäter sig mot en. Det är som om de funderar på om de ser bättre/sämre ut än en själv. Ingen är avslappnad och ingen ler.
Nåja, det kanske är jag som har lite förkärlek till min egen stad, eller så är det fel på stockholmarna.
Sedan spelar helt klart krogen roll också. Musiken, människorna som dras dit och stämningen. Men det är konstigt, att jag nästan bara stött på dåliga sådana i Stockholm.
Igår firades min mans vinst. Han körde sin första kickboxningsmatch och vann. Snacka om att jag var stolt!
Tänkte avsluta som piloten på flyget idag gjorde;
Leendet är det kortaste avståndet mellan två människor - piloten under SAS flygning 21.40 från Arlanda.
Återseende och klyschor
Istället kom hon fram till mig, utan att yttra ett enda ord. Hon tittade mig i ögonen, gav mig en puss och gick vidare.
Den pussen sade mig mer än tusen ord. Det var ärlighet. Frågan är bara; var det ett hej eller ett farväl?
When school strikes back
Ska det verkligen vara så? Jag tvivlar på att det inte finns fler (åtminstonde i min egen klass) som börjar vika för trycket. Det finns en gräns, och sedan pallar man inte mer. Jag tror att jag kommer att nå min gräns. Snart.
Frågan som då dyker upp är; är det bäst att lämna in halvdanna prov och halvgjorda uppsatser eller ska man istället strunta i att göra uppgifterna?
Ständigt är det hälsa vs utbildning och framtid. Det känns som om alla som jobbar inom skolväsendet blundar, hårt.
Det onda har vingar, det goda rör sig med snigelfart. -Francois de Voltaire
Homosexualitet
Det positiva med min gymnasielinje är att vi ofta får går på studiebesök, teater och bio. Idag gick vi på (ursäkta men.. b-biografen) Spegeln i Malmö. Vi fick se filmen Patrik 1,5.
Ibland gör ungdomar mig så förbannad, och jag känner mig som om jag vore minst 100 år själv.
I vår underbara lilla värld är alla accepterade och Sverige är helt perfekt utan fördomar och dylikt. Tyvärr är verkligheten inte sådan, inte ens bland oss ungdomar som fått växa upp med mantrat att "alla ska behandlas lika".
Det jag fick uppleva på biografen idag ger mig kväljningar. Killar som utropar vulgära saker vid minsta beröring mellan två män, ständiga äckelljud och alla skratt. Det får mig att undra vilket århundrade vi egentligen lever i och hur homosexuella egentligen har det. Utan allt skitsnack om att det numera är väldigt accepterat. All min respekt går ut till de homosexuella som vågar komma ut och berätta om sin sexuella läggning öppet. Grundat på de åsikter som slängdes runt mig i biosalongen idag, kan jag ärligt säga att jag själv aldrig hade vågat göra det om jag vore homosexuell.
Patrik 1,5 är en film som fick mig att skratta, fundera och vrida mig av obehagskänslor i biofåtöljen. Helt klart sevärd.
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka. -Albert Einstein
Julens underbara fenomen
Så fort jag får möjlighet springer jag runt i alla mataffärer och spanar. Men ännu är tiden inte inne. Tankarna maler i huvudet.. bara de inte har slutat med den. Inte i denna julen. Inte i år. Inte aldrig.
Men julpynt, det har de massor av.
Pepparkaksfil, vilket underbart fenomen. Jag längtar efter den lena smaken och att få krossa hela pepparkakor i filen. Och kanske, men bara kanske.. får jag min efterlängtade jul-feeling genom den.
To infinity and beyond
Mitt liv sammanfattas rätt bra av de orden. När jag är som lyckligast svävar jag fritt. Tyvärr blir jag neddragen på fasta marken ibland, men jag antar att här också finns saker att uppskatta.
En annan viktig punkt är jag ofta befinner mig i luften då jag pendlar mellan Malmö och Stockholm. Det må vara såå dåligt för miljön men vad gör man inte för kärleken och den underbara friheten. Det har blivit lite som en tradition att sitta på flyget och titta ut över världen som blir pytteliten genom mitt immiga fönster. Fast ni måste hålla med om att det måste vara höjden av att låta sina tankar sväva fritt.
Det här är mitt nya försök att hålla er uppdaterade och försöka göra det med jämna mellanrum. Jag antar att jag kommer få spö av Atena (som pimpat min blogg) om jag nu inte skulle göra det.
Woody: Hey, Buzz! You're flying!
Buzz: This isn't flying. This is falling with style!
