livingskyhigh

Det positiva med min gymnasielinje är att vi ofta får går på studiebesök, teater och bio. Idag gick vi på (ursäkta men.. b-biografen) Spegeln i Malmö. Vi fick se filmen Patrik 1,5.

Ibland gör ungdomar mig så förbannad, och jag känner mig som om jag vore minst 100 år själv.
I vår underbara lilla värld är alla accepterade och Sverige är helt perfekt utan fördomar och dylikt. Tyvärr är verkligheten inte sådan, inte ens bland oss ungdomar som fått växa upp med mantrat att "alla ska behandlas lika".

Det jag fick uppleva på biografen idag ger mig kväljningar. Killar som utropar vulgära saker vid minsta beröring mellan två män, ständiga äckelljud och alla skratt. Det får mig att undra vilket århundrade vi egentligen lever i och hur homosexuella egentligen har det. Utan allt skitsnack om att det numera är väldigt accepterat. All min respekt går ut till de homosexuella som vågar komma ut och berätta om sin sexuella läggning öppet. Grundat på de åsikter som slängdes runt mig i biosalongen idag, kan jag ärligt säga att jag själv aldrig hade vågat göra det om jag vore homosexuell.

Patrik 1,5 är en film som fick mig att skratta, fundera och vrida mig av obehagskänslor i biofåtöljen. Helt klart sevärd.

Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka. -Albert Einstein