Studentliv
Det bästa har varit att jag träffat så mycket nytt folk. Och att alla festar med alla. Hela tiden. Varför har ingen sagt åt mig tidigare att studentlivet is the shizzle? :D
Fågelbajs = lycka (?)
Jag spenderade kvällen med min nyfunna vän Emma. Åt tacos och drog sedan vidare och såg "Flickan som lekte med elden". Och.. Gud. Jag läser aldrig deckare. Jag tittar inte på svenska filmer. Men böckerna som Stieg Larsson skrivit slog mig med häpnad, jag har älskar varenda en. Men filmen idag, mja.. det vetifan. Höstmys på hög nivå vart det i alla fall.
Min morfar sade förresten alltid att fågelbajs på bilen bringar lycka. Jag tror att han efter min kväll kiknar av skratt.. Först och främst lyckas jag hitta världens bästa parkeringsplats, tre minuters promenad till bion HELL YEAH! Efter filmen sätter vi oss i bilen och jag upptäcker inte en, utan två ENORMA fågelbajsar. Jag kan ju säga att jag förmodligen inte har någon spolarvätska kvar.. När jag väl lyckats komma hem, upptäcker jag att mer eller mindre hela mitt tak är täckt av bajs. Gigantiska bajskorvar. Inget splat, fasta korvar.. som om fåglarna verkligen ansträngt sig. Men ja, det kanske bringa lycka (I sure do hope so!) men jag tycker mycket väl att morfar kan tvätta bilen åt mig nu också.
Det här är mitt land, det här är ditt land?
Vet ni vad, jag är besviken på världen. Jag är ledsen och illa berörd av det som händer runt omkring mig. Ibland verkar det som om jag är den enda som reagerar då någon blir kränkt. Någon, som inte kan försvara sig själv.
Plötsligt får jag förståelse för min mamma som ibland kan brista ut att hon minsann ska flytta tillbaka till Polen. Här i Sverige kan hon bli diskriminerad trots att hon bott här större delen av sitt liv och pratar flytande svenska, med en liten hint kvar till sitt ursprung. Hon får höra att detta inte är hennes land.
När vi åker till Polen är min mamma för "svensk" för att vara polsk. Polen, är inte heller hennes land.
Men snälla någon, är ni idioter hela högen?
Fotoprofil
Jag antar att de som kommer tycka detta är roligast är mina klasskompisar. Så, enjoy!
Så, vad säger ni om lite blondt hår nu igen?
Klänningar
Dagen idag slutade med att jag lycklig som få vandrade ut med två klänningar reserverade just 4 me. Det kan låta lite löjligt, men jag hittade till och med min studentklänning :)
Nu ska jag iaf leka med min fröken Julie. Hä.
Ledighet och studenten
Åh, ledighet mitt i veckan är supermysigt. Speciellt om man verkligen är ledig.
Min dag har gått helt överstyr och började redan vid åtta. Halv tio befann jag mig utanför Atena för att göra projektarbete och sedan flöt dagen på med städning för att göra mamma glad (och slippa plugga), plugg och.. smågrejer. Det känns inte alls som om detta var någon ledig dag, snarare en dag då jag tog igen allt som jag annars inte riktigt hinner med. Dessutom smyger sig en märklig och ack så ovanlig känsla på mig, nämligen att om jag hade haft tid till det hela så hade jag gärna tränat varje dag.
Allt studentsnack runt omkring mig börjar förövrigt göra mig galen. Tjejkompisar som redan har klänningar, en två tre fyra.. Eller hur många det nu är man ska ha. Men det känns som om det kanske är dags att börja se sig runt efter något. Jag trodde dessutom knappt mina ögon förut idag då Atena frågade mig om jag ska ha TVÅ klänningar till studenten. Varför i hela friden skulle jag ha det?! Jo, nu ska ni få höra mina små änglar. Under champagnefrukosten äter man jordgubbar.
I min öron låter det argumentet helt knäppt för att man skulle orka ha två klänningar. Det som skrämmer mig just nu är dock att jag tror att jag precis jinxxade mig själv. Jag kommer säkert vara den enda som lyckas tappa en jordgubbe så att den hamnar rätt mellan benen och så kommer det se ut som om jag har lingonvecka. Eller jordgubbsvecka, if u so wish. Låter det långsökt? Nja, jag vet inte. Helt plötsligt känns två klänningar aktuellt.
Over and out,
Vuxenvärld
Under filosofin idag chockades jag och Emelie av "nyheten" att män dras till yngre kvinnor som ser ut att vara oerhört fertila. Vanligtvis i åldrarna mellan 15 och 18.
VADÅ ARTON?! JAG ÄR JU NITTON.
Jag tror jag har nått min första ålderskris. Alla runt omkring mig börjar bli gamla.. sambo och barn hit och dit. Flytta ihop, flytta isär, flytta bort, göra något eget.
Sluta stressa mig, jävla vuxenvärld som förföljer mig som en skugga.
Gud som magiker
Just denna gången låg snön tätt på marken nedanför och det slog mig att jag inte bara hade varit Gud om jag varit Gud. Jag hade varit en magiker. Tagit en handfull snö, snurrat jordklotet i rätt position och låtit snön singla ned över Afrika. Jag undrar fortfarande hur befolkningen hade reagerat..
----
Och nu, till verkligheten. Det känns som om jag är fast i en cirkel, men denna gången är det inte en ond sådan. Men allt går liksom runt och ibland räcker tiden inte till. Skola, plugg och träning varieras med jämna mellanmål av nyttomat.
Ni vet inte det här om mig, men jag är lillgammal ibland. Jag menar inte bara mina uppmaningar till Emelie om att inte dricka för mycket, ligga för mycket och liknande. (<3) Det handlar inte heller om att jag gillar att sitta och lösa korsord. Men jag somnar alltid, alltid med radion på.. lyssnandes på Karlavagnen. Programmet är helt galet mysigt. Så, nu vet ni det också.
STUDENTEN, närmar sig med stormsteg. :) Vi, de tre musketörerna sprang ned och snodde åt oss våra så snart vi fick höra. Helt galet roligt. Allt oftare kommer jag dock på att min skoltid är jävligt rolig. Med eller utan resten av klassen. Bengt och Emelie, vi har så jävla roligt tillsammans. På varandras och andras bekostnad. Jag känner mig som en stolt hönsmamma när Emelie har ärvt min rapphet i käften, tillsammans blir vi oslagbara.
Slutkläm, dårå. Läste ni rapporten som gick ut från X-antal skitkända forskare med miljonprojekt och blablabla? Det handlade om bästa bantningssättet, och hör och häpna.. för jag tänker ge er resultatet;
ÄT MINDRE.
Men åhfan, det har jag aldrig tänkt på. Nej, ge mig några miljoner så ska jag och min hemlige partner in crime göra en egen upptäckt. Nämligen att den godaste maten, det är den feta.
Puss,
Manlig visdom hos en ung kvinna
*censurerat-namn-men-av-manligt-kön* säger:
synd du inte köpte min dvd bilstereo med inbyggd 3,6tums skärm
Jess <3 John säger:
jaså?
Jess <3 John säger:
vad ska jag med den till?
*censurerat-namn-men-av-manligt-kön* säger:
kolla på film i bilen när du står parkerad
Jess <3 John säger:
hrm.. fett onödigt
*censurerat-namn-men-av-manligt-kön*säger:
haha fett rätt..men ett måste om man ska styla sin bil
Jess<3 John säger:
nej, det är svennestyle
*censurerat-namn-men-av-manligt-kön* säger:
hahaha..svennestyle?..
Jess <3 John säger:
jaaa..
Jess <3 John säger:
lika nördigt som neonlampor under bilen
*censurerat-namn-men-av-manligt-kön* säger:
har du aldrig sett pimp my ride?
Jess <3 John säger:
jo, töntigt, överdrivet och skitfult.
Den tappade tangenten
Eller, så kan bloggtorkan handla om att jag i söndags kväll råkade tappa en pocketbok (ja, den var astung, det måste den ha varit..) på mitt tangentbord. Vips så lossnade en knapp från min laptop. Mitt H är borta. Likaså mina ord och min lust att skriva. Stack iväg direkt i måndags för att få den fixad, men den lilla vita plastramen som får mitt kära H att ploppa upp och ned, är tydligen väldigt svår att få tag i. Man kan fråga sig varför jag inte byter med en annan tangent..
Sanningen är den att jag är galet rädd för att råka sabba en till.
Efter ungefär 3 månader utan att köra manuell bil mer än några gånger då jag besökt pojkvännen i Stockholm, har jag äntligen fått min chans. Mamma har köpt mig en "tillfällig" bil. Och ja, ni har så jävla rätt. Var jag inte bortskämd förut så är jag definitivt det nu. ;)
Nu ska jag avnjuta min kopp med varmchoklad, lightversionen och försöka skriva lite på min redovisning.
(Och helt plötsligt får jag ångest de dagar som jag inte tränar?.. Skumt.)
Åh, studenten.
På min student tänker jag gråta över att jag och mina närmsta kompisar ska gå skilda vägar. Jag kommer gråta för att jag inte längre kommer springa på Atena i korridorerna. Jag kommer gråta för att framtiden är läskig och att jag inte kommer kunna vägen till mitt framtidaskåp förrän efter superlångt tid på högskolan. Om man ens har skåp där.
Men till er andra, ska jag räcka finger till på flaket. Jag har fått så fett nog av er. Överskattat.
Det är som ett sorgligt slut på en annars fin låt
En del av det som stöttar min värld rasade idag. En pelare ville inte vara med längre och vittrade sönder. Jag är glad som har flera andra som är villiga att ta över. Men det är konstigt, att sådant händer när jag nyss skrivit att jag börjar må bra. På väg mot toppen. Detta ska dock inte få sänka mig, med eller utan - jag klarar mig. Det har jag gjort förut.
Vår melodi har enligt mig alltid varit glad, vi har skrattat oss igenom det mesta och gråtit genom annat. Men vi har alltid gråtit ihop, hållt om varandra och avslutat våra nedgångar i glädjetårar. I varandras famnar. Tyvärr verkar slutet nära denna gången, den sista refrängen börjar tappa sin klang och det enda som hörs är ekot efter den. Du tycker så, jag hoppades på annat. Jag tänkte vi kunde skriva om, lägga till, radera. Vi offrar allt för att vi för tillfället inte känner till några fler ackord. Jag letar febrilt, men du kanske redan har gett upp? I fall då ena parten gett upp, vill jag alltid klippa alla band. Helt. Rakt av och snabbt, som ett plåster. Det funkar inte i detta fallet, hur jag än gör är du i mitt liv. Ett sår jag inte kommer kunna sluta pilla på.
Det är inte många gånger jag gråter. Det är inte många personer som får/har fått mig att gråta. Över vänskap.
Tack för det som varit. Förlåt för de misstag jag gjort som du aldrig vågat ställa mig mot väggen för.
Jag vet inte ens om jag ska skriva att jag önskar det gick att lösa, men bollen är hos dig. Rötott.
Födelsedagskalas
Först och främst vill jag börja med att säga att jag är så sjukt nöjd med mig själv. Helt plötsligt har jag hittat motivation som aldrig förr och den har till och med hållt i sig i några veckor. 3-4 dagar i veckan med vattengympa och 5km promenader då och då. Ska även lägga till allt fler spinningpass och det känns helt suveränt. Jag antar att det faktum att jag ser och känner av resultaten, ger mig alltmer motivation. So fucking what om du tycker jag är töntig som äter "nyttigt". En vacker dag, spöar jag dig också :) Och jag har fan förutsättningarna.
I lördags var det anyway min födelsedagsmiddag och om jag får säga det själv så gick det galant. Jag är barnslig av mig så självklart hade vi många lekar med fina och säkert uppskattade presenter. Det var inte mycket folk, men helt i min smak. Mindre folk brukar oftast betyda större gemenskap vilket är trevligt. Nu ska jag däremot försöka hålla mig till en vit månad. Undra hur bra det kommer gå.. hrm.
With Canon..
I can! Men kommer jag orka?
Det är konstigt det där med födelsedagar. Plötsligt var det inte lika roligt längre. Jag räknade inte ned dagarna fram tills dagen med stort D. Det bara flöt på, som en vardag. Fast trevligare. Hur som, så är jag 19 bast nu. Lite meningslöst kan jag tycka, ännu en mellanålder. Men det glädjer mig att det var så många som gratulerade mig till att jag föddes. Egentligen borde jag gratulera er, det är ni som får äran att vara med mig ;D
Lite seriösare nu då, tack för alla fina önskningar och främst all kärlek i form av kramar. Tack mamma och bror för min nya fina Canon. Kanske kommer här dyka upp fler bilder i framtiden? Vem vet. Stort tack till min man för de fina blommorna och den rimmade dikten. En blandning av romantik och humor, just the way I like it.
Jag älskar er allihopa.
I
"Du är fälgarna på min drömbil, du är supersockrad hallonfil.
Du är en helt fantastisk tjej, jag skulle vilja ha dig även om jag var gay."
- min man, John Gustafsson (Känner ni andra också en lite Björn Gustavsson-liknelse där? ;P)
Bert-Åke en "kung i baren"
De yttre ramarna om Bert-Åke
Bert-Åke hade alltid varit en attraktiv person med ett gott sinne för humor. Han var stolt över sig själv och beskrev sin ungdomstid som "kung i baren", men bara när Margit inte hörde på. Margit och Bert-Åke har varit gifta i över tjugo år nu, en evighet om du skulle fråga Bert-Åke, han själv anser att han förändrats så mycket under all tid som gått. Margit däremot, hon har inte förändrats alls. Hon har till och med samma mormorstrosor med små rosa blombuketter på sig som hon brukade ha när hon och Bert-Åke först inledde sitt förhållande.
Bert-Åke trivdes på äldre dar att bara sitta och dricka kaffe i sin blommiga fåtölj. Att den var något fuktskadad och hade mörka fläckar bland de på måfå utplacerade blommorna gjorde honom inte så mycket, urinläckage kunde faktiskt räknas som en del av ålderdomen. Blommönstret brukade göra Bert-Åke glad, då visste han att våren snart skulle komma och med den hans ensamhet. Han gillade läget, brukade läsa böcker och njuta av tystnaden kring sig. På våren brukade nämligen Margit och hennes väninnor ta långa promenader. Margit sa alltid att det var lite för mycket av det goda. Bert-Åke upptäckte senare att det påståendet kanske var sant, en dag fick han se att hon faktiskt fått en risifrutti-rumpa. Men vad gör det, när han själv inte kan få erektion. Kan, eller vill?
-------------
Så, här har ni de yttre ramarna (som en viss person säger) för Bert-Åkes historia. Använd er fantasi och bilden nedan för att fantisera ihop resten.
Inlägget tillägnas Emelie som tack för hennes vänskap och oerhörda kreativitet. En dag förvandlades mitt glasögonfodral till en begravning. Och i kistan, där ligger Bert-Åke.
Krönika: Bullshit
Bullshit
Hos små barn är bajs en söt biprodukt som kan få ett helt rum fyllt med människor att reagera med ett enda gemensamt "Naaaw". Första besöket på pottan kan frammana otroliga lyckokänslor hos omgivningen och kanske till och med att resultera i ett nytt samtalsämne för några dagar framåt.
Så småningom blir dessa kära toalettbesök nästan helt tabubelagda, åtminstone för alla fina flickor. När pojkarna i fjärdeklass sedan frågar en flicka huruvida hon någon gång har bajsat, ska hon helst rikta blicken ned i marken, rodna och säga nej. Men om det skulle ha hänt, så hade det doftat rosor och sommaräng och inte alls som om det är gammal, smält och ihop-geggad mat.
En sommar då jag som tioåring var bortskickad på läger i två veckor hände det jag länge fruktat för. Jag behövde bajsa och alla toaletter var gemensamma. Resultatet blev att jag höll mig så länge jag bara kunde, fram till dess att min mamma ringde och undrade varför ledarna hade kontaktat henne och sagt att jag de senaste dagarna hade haft ont i magen. Hon lät mig genomgå ett korsförhör och kom fram till att mina magkramper bara berodde på en sak. Jag hade inte bajsat på en hel vecka. Senare kom det en leverans med olika godsaker från föräldrarna som lindrade sitt dåliga samvete för att ha skickat bort sina barn. Medan alla kring mig packade upp sina godispåsar och började trycka i sig öppnade jag min papperspåse. Mamma hade skickat mig katrinplommon. Mitt öde bestämdes därmed och de närmsta dagarna spenderade jag på ledarnas privata toalett.
Att tjejer bajsar är för vissa lika overkligt som att jorden skulle gå under om ett bestämt antal år. Jag vägrar gå på toaletten och göra nummer två om jag inte kan försäkra mig om att toaletten är ljudisolerad och har en doftspray nära till hands. Min bajsfobi hindrar mig från att göra längre övernattningar och att göra grövre toalettbesök hos en ny pojkvän kan vara en riktig pina. En känsla av att jag varit på toa liiite för länge infinner sig gärna och tillsammans med den en oro för att personer i min omgivning börjar ana. Hon bajsar.
Medan killar fiser öppet och dessutom skrattar åt det (Gud förbjude att tjejer skulle göra något liknande) sitter vi tjejer och oroar oss för vad för sorts bajs det ska bli just den dagen. Många av oss har olika tips till varandra för att bajsa tystare, exempelvis att lägga papper i toalettskålen innan man börjar. Då har man åtminstone gjort sig av med bajskorvarnas plumsande ljud. Men vad finns det att göra åt en orolig mage som inte fått ge utlopp för sina behov på en vecka? Den kommer med all säkerhet ge ifrån sig ljud och lukter som ingen kan kontrollera.
Jag hyser otrolig respekt och lite äckelkänslor mot de tjejer som kan bajsa öppet och dessutom prata om det. Tyvärr kan jag inte säga att jag någon gång kommer ansluta mig till klubben som kan acceptera att någon annan bajsar med öppen dörr, eller kommer in och släpper en klick medan man själv står i badrummet.
Det kända ordspråket "äta bör man, annars dör man" borde kompletteras med "bajsa bör man, annars dör man".
Självmord med vanligt salt?
Jag var i alla fall inne på en hemsida som skulle ge tips på självmord (och nej, jag ska inte ta självmord. Men jag skriver dock om det.) Hur som helst tror jag inte att de själva tänkt på sin formulering, men det här var galet roligt;
Vanligt salt (NaCl eller natriumklorid) som används vid matlagning är knappast en dödssäker metod.
(Så, nu sitter jag här på mannens jobb och skrattar för mig själv.)
Till mannen
Tack för att du alltid står ut med mig, oavsett om jag har en bra eller en dålig dag. Tack för att du alltid följer med mig och shoppar (trots att du ser sur ut nästan hela tiden så betyder det otroligt mycket, du anar inte ens). Tack för alla fina julklappar. Tack för att du alltid försöker komma på saker vi kan göra då jag blir uttråkad och gnällig.
Det känns rätt sjukt, helt plötsligt firar vi vår andra jul ihop. Jag inser hur länge vi faktiskt varit tillsammans när allt börjar upprepa sig, årstider, högtider, födelsedagar och annat. Med dig, blir allt bättre.
Jag älskar dig.
Extensions
Tyvärr måste jag erkänna att min mamma förmodligen har rätt. Jag är en sådan person som när jag väl får för mig att göra någonting, så ska det ske nu nu nu. Det är väl både positivt och negativt antar jag.
För ett tag sedan då jag var hos frisören fick jag för mig att sätta in några extensions för att göra något annorlunda med håret och få in lite färg. När de väl satt på, funkade det rätt okej. Självklart blev de slitna och dagen innan nyår fick jag för mig att jag skulle plocka ut dem. Friösren hade sagt att jag lätt kunde få ut dem genom att lägga på någon fet inpackning, sen skulle jag kunna dra av dem. Sagt och gjort, men de rörde sig inte ens en millimeter. I all hast satte jag mig vid datorn och hittade ett forum där någon hade skrivit att de går att plocka bort med aceton. Jag antar att jag borde tänkt efter lite först, ehm.
Jag kletade hur som helst på aceton på klumpen som höll fast extensionen, och vips så stod jag med extensionen i handen. Och inte bara den, utan håret som den var fäst i också. Allt hade lossnat, bara sådär. Poff. Som ni kanske förstår kallar mamma mig för "fläcken" nu då jag faktiskt har en liten kal fläck.
Av detta kan vi lära oss att extensions för mig = big no no, aceton i håret= even bigger no no.
(De andra lyckades jag plocka ut med lite extra hjälp i en trevlig salong, phew.)
Fira med fyrverkerier
När klockan närmade vi tolvslaget (allas klockor gick självklart olika) sken himlen upp. Alla magiska raketer och deras färger blandade sig med himlens svärta och de klara stjärnornas glans. Då var det förtrollande.
Numera är jag ganska mycket äldre men bor fortfarande i ett villaområde. Fyrverkerierna har för mig tappat sin charm. Jag rasar över att man säljer fyrverkerier flera veckor innan, och efter nyårsafton. Småttingar som går runt och leker med eld, spränger sina händer i bitar eller trakasserar andra med smällare. Se bara på Oxie som ett exempel. Vem tillåter sina barn att göra så?
Kanske är det jag som överreagerar, främst för att jag numera också har hund. En hund som blir livrädd av det dundrande ljudet och som inte vet var den ska ta vägen. Men jag tycker fortfarande att det är vårt ansvar att se till att fyrverkerier är något roligt, något att se fram emot. En dag om året räcker, och då får det gärna vara staten som arrangerar något och inte alla privatpersoner med sina omyndiga barn.
