livingskyhigh

Såhär under jullovet trodde jag att jag skulle slippa göra läxor och plugga till prov allför mycket. Mitt hjärta värker när jag förut idag fick ett mail angående psykologin i skolan. Plötsligt känns det som om allt jag gjort under terminen inte är värt så mycket. Hur ska det fungera egentligen, när man hela tiden får VG+? Tydligen räcker det inte till ett MVG, men det är inget VG heller. Gång på gång känns det som om jag snavar på mållinjen, jag når den bara med fingertopparna. Konstigt nog, handlar det bara om en lärare.

Jag beundrar den lärarinna som en gång sade till mitt att "alla plus någon gång måste räknas". Och sedan satte hon ett MVG. Rätt eller fel, det bestämmer ni själva. Men hade jag bara varit ute efter ett VG, hade jag inte försökt satsa högre hela tiden. Nåja, nu ska jag spendera en del av mitt lov med att skriva en rapport och plugga till två prov. Ångesten har kickat in, tro mig.

Förövrigt har jag haft ett helt underbart jullov med min man tätt intill mig. Alla mina paket var mer än vad jag kunnat önska mig. Julstämningen infann sig och allt har varit underbart (kanske inte det faktum att jag redan gått upp minst 100 kg...). Men hey, det fixar sig.

Jag ska försöka stressa färdigt min komplettering på några dagar, och sedan verkligen njuuuta av resten av lovet. För det förtjänar jag.

Helt plötsligt är vi här, dagen innan julafton. Jag skänker alla mina tankar idag till min käre farfar som gick bort natten till julafton -96. Jag önskar att du kunde se mig nu. Och någonstans, så tror jag ändå att du gör det.

Jag och mamma har fått julstöka själva idag, lilla kärnfamiljen. Som liten kan jag minnas att köket alltid var fyllt av dofter och som liten såg man ingenting mer än de kvinnolår som huvudet slog emot i all trängsel. Snacket var öronbedövande men stämningen var alltid munter. Och alla skulle berätta hur just de brukade göra julmaten, och varför just deras smakade bäst. Men trots detta var där inga bråk, för alla förstod var julen handlade om.

I dagsläget är det inte längre den polska traditionella julmaten som gäller hemma hos oss. Efter mycket tjatande lyckades jag och min bror till sist tjata till oss lite svensk julmat. Men till vilken nytta egentligen? Det är så fantasilöst att ha samma mat varje högtid; midsommar, julafton, påsk. Traditionen på julafton i Polen är att man ska äta 12 vegetariska rätter (efter Jesus 12 apostlar) och nästan varenda en av dem är gjorda för hand(inte apostlarna men rätterna). Flera dagar i förväg.

Nej, nu är det dags för mig att slå in mina klappar och rimma något roligt till. I år verkar det dock bara vara jag och min man som håller den traditionen vid liv.

God Jul på er sötnosar, hoppas att ni har fått en dos julstämning. Hade varit roligt att veta vad som är traditionellt för er. :)

Åh, jag tror jag hade den roligaste kvällen på väldigt länge igår. Det började med en liten förfest här hemma och sedan drog vi vidare till ICE där vi skulle möta en klasskompis. Klasskompisen var full som en gurka och självklart var jag tvungen att bidra med en extra shot, han har ju precis fyllt 18 år.

Sedan släpade vi oss runt på Möllevången och kom på nödlösningen att gå in på en klubb som vi såg i förbifarten. Väl inne verkade stället ganska spännande. Det var ganska mörkt med neonljus som lyste upp och rätt schysst musik som pumpade, ivrigt följde vi lukten av fest. Vi kom in i första rummet och då märkte vi det.. hela baren var full av killar. Killar, killar, och killar. De dansade utan tröjor, med tröjor och ja.. boys gone wild.

Jag har fortfarande inte listat ut om det var tema "gaykväll" just denna kvällen eller om det alltid är samma folk där, men så galet roligt vi hade. Straighta, bisexuella, homosexuella, transvestiter och allt annat i en salig blandning. I fucking love it!

Mer som jag älskar; John, Atena, Bengt och Christopher - tack för igår :)

Efter en eftermiddag på SACO studentmässa i Malmö är jag helt slutkörd. Det finns så många utbildningar och skolor att välja mellan. Jag undrar lite om informationsdagar som denna tjänar till att visa alternativ, eller göra mig mer stressad. Plugga här eller där? Bor hemma eller flytta? Vilket är roligast? Vilken inriktning? Snart orkar jag inte mer.

Bland allt vimmel av folk, partymusiken från Bartenderutbildningen, pianospelandet från svenska kyrkans monter och prassel av broshyrer, insåg jag hur mycket jag faktiskt kommer sakna mina vänner. Tiden har gått så snabbt, tre år tillsammans och snart är det slut. Med en av mina bästa kompisars hand i min sköljde känslorna över mig. Jag tror inte riktigt hon förstod. Hon höll i min hand för att undgå att gå vilse bland människorna, jag höll i hennes hand för att jag aldrig ville släppa. Jag önskar att jag hade fler händer, för att visa Er båda att jag inte tänker släppa. Visa er alla som betyder något.

(E+ B, ni vet vad som gäller den sista tiden som är kvar. Tiddeli-pom tiddeli-pom tiddeli-pom..)

Det slog mig idag att jag passerat gränsen för mitt längsta förhållande. Jag och min man firade nämligen 14 månader i helgen och jag överrumplades av lycka och skräck på samma gång.

Är det nu förhållanden börjar bli riktigt vuxna och man strävar mot det där supertabubelagda ordet? (Och nej, jag menar inte sex.) Han har gjort saker för mig som ingen tidigare gjort, både bra och dåliga. Men främst bra.

Det låter galet töntigt att säga, men jag tror att han är min "the one". Jag hoppas i alla fall på det, för det finns ingen som stått så nära mig..

Tack älskling för att du alltid stöttar mig och hjälper mig upp när jag faller, för att du alltid klänger på mig, kittlar mig på ställen jag inte ens visste kunde kittlas, står ut med mina temporära humörsvängningar, erbjuder mig din jacka när det är kallt, alltid håller mig i handen, står för så mycket du bara kan och älskar mig.

Vi har våra saker att jobba på, men det finns ingen som jag hellre skulle vara med än med dig.

Sist jag fundilurade kom jag på det absurda scenariot, tänk om man råkar göra slut med the man of your life. Han med stor bokstav, han med allt. Om det bara finns en i hela världen som är rätt för en, då kanske man går miste om det personen. Läskiga tanke.

Röda men ack så glada i Turkiet.