Rädslaprojektet
Vet ni, jag tycker man ser förändringen i alla.
BIlden känns som om den vore tagen hundra år sedan, förutom att vi upplevt så mycket mer tillsammans nu. Alla har vi genomfört förändringar inside & out. Och jag älskar er liiite mer hela tiden. Tack.
Ensamhet
Det är tyst och tomt utan mamma, det är hon som sprider liv i hela huset när hon är hemma. Igår plockade jag fram ljusstakarna och bytte ut de gamla lamporna här hemma. Ensam. Usch, det var inte ens lite roligt. I hopp om att få lite mer julstämning delade jag och hunden på en halv burk pepparkakor. Det ni!
A piece of heaven
Fil som smakar pepparkakor. Som man kan tillägga egna pepparkakor i och mm.. Det är i sådana här ögonblick som jag önskar att jag var tecknad som Homer och kunde göra hans ljud och dreggla.
Nu, nu börjar min juletid. Så God Jul på er!
Planera livet
Efter en eftermiddag på SACO studentmässa i Malmö är jag helt slutkörd. Det finns så många utbildningar och skolor att välja mellan. Jag undrar lite om informationsdagar som denna tjänar till att visa alternativ, eller göra mig mer stressad. Plugga här eller där? Bor hemma eller flytta? Vilket är roligast? Vilken inriktning? Snart orkar jag inte mer.
Bland allt vimmel av folk, partymusiken från Bartenderutbildningen, pianospelandet från svenska kyrkans monter och prassel av broshyrer, insåg jag hur mycket jag faktiskt kommer sakna mina vänner. Tiden har gått så snabbt, tre år tillsammans och snart är det slut. Med en av mina bästa kompisars hand i min sköljde känslorna över mig. Jag tror inte riktigt hon förstod. Hon höll i min hand för att undgå att gå vilse bland människorna, jag höll i hennes hand för att jag aldrig ville släppa. Jag önskar att jag hade fler händer, för att visa Er båda att jag inte tänker släppa. Visa er alla som betyder något.
några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt. - Nalle Puh
(E+ B, ni vet vad som gäller den sista tiden som är kvar. Tiddeli-pom tiddeli-pom tiddeli-pom..)
Fast i Stockholm
Självklart gjorde jag det istället för att stå med resten i kaoset. Men, ombokning ska inte alls ske via hemsidan utan via telefontjänsten. Super, då den stänger klockan 19.00 på söndagar. Idioti.
Så, nu sitter jag i telefonkö och jobbar mig framåt. Plats 36 nu.. (sist kom jag från 64 till plats 32, sen bröts samtalet). Vi får se hur det går, men jag är fast i Stockholm. På både gott och ont.
Misshandel?
Satte mig på flyget till Sthlm och sen blev jag tvingad att köra hem, för mannen var trött och ville inte. Inte mig emot, jag behöver övningen för att inte krocka. Konstigt nog gör jag alla misstag när jag kör med honom i bilen, humpf.
När vi kom hem gjorde vi sallad och spelade Yatzy (ja, vi är minst 100 år vardera) och plötsligt bankar det på dörren. John går och öppnar och jag tycker det låter som hans kompis Martin, ända tills John säger "Har du hänt någonting?" och så berättar han för dörringaren att han sitter med sin flickvän. En väldigt seriös röst ber honom att få prata med mig. Så John skriker lite i falsett in mot köket att "DET ÄR POLISEN". Mitt hjärta höll på att stanna eftersom jag på vägen hem från Arlanda brände en heldragen linje och John sa att "för det kan lappen ryka".
Väl i hallen ser jag två poliser som granskar mig uppifrån och ned och frågar hur det är med mig då. "Bra" svarar jag, "vi sitter och spelar Yatzy.. heh". Tillslut berättar i alla fall polisen att någon ringt och rapporterat om att storbråk pågår i den här lägenheten. När han förstått att så var inte fallet så bad han om ursäkt och så gick det och ringde på alla andra grannar i trappen, men de öppnade inte.
Nu har jag såklart en liten egenhet, nämligen att komma på hur scenariot kunnat utvecklas om vi gjorde något annat.
Tänk om vi haft högljutt sex, berättar man det då för polisen? Blir man anmäld för att störa hemfriden?
Eller om vi hade ätit korv med bröd, och så hade John öppnat halldörren och under tiden hade jag råkat få lite ketchup i mungipan. Hade de trott att det var blod då?
Okej, förlåt. Jag ska börja hålla sånt för mig själv.
Jag förstår inte varför TV ber om ursäkt för tillfälliga avbrott, men aldrig för de ordinarie programmen. -Otto Preminger
Kärleksförhållanden
Det slog mig idag att jag passerat gränsen för mitt längsta förhållande. Jag och min man firade nämligen 14 månader i helgen och jag överrumplades av lycka och skräck på samma gång.
Är det nu förhållanden börjar bli riktigt vuxna och man strävar mot det där supertabubelagda ordet? (Och nej, jag menar inte sex.) Han har gjort saker för mig som ingen tidigare gjort, både bra och dåliga. Men främst bra.
Det låter galet töntigt att säga, men jag tror att han är min "the one". Jag hoppas i alla fall på det, för det finns ingen som stått så nära mig..
Tack älskling för att du alltid stöttar mig och hjälper mig upp när jag faller, för att du alltid klänger på mig, kittlar mig på ställen jag inte ens visste kunde kittlas, står ut med mina temporära humörsvängningar, erbjuder mig din jacka när det är kallt, alltid håller mig i handen, står för så mycket du bara kan och älskar mig.
Vi har våra saker att jobba på, men det finns ingen som jag hellre skulle vara med än med dig.
Sist jag fundilurade kom jag på det absurda scenariot, tänk om man råkar göra slut med the man of your life. Han med stor bokstav, han med allt. Om det bara finns en i hela världen som är rätt för en, då kanske man går miste om det personen. Läskiga tanke.
Röda men ack så glada i Turkiet.
Staden eller krogen?
Personligen anser jag att folket i min vanliga stad är mycket trevligare, mer avslappnade och välkomnande.
I huvudstaden känns det som om alla ser en som en potentiellt hot. Alla granskar en från topp till tå och mäter sig mot en. Det är som om de funderar på om de ser bättre/sämre ut än en själv. Ingen är avslappnad och ingen ler.
Nåja, det kanske är jag som har lite förkärlek till min egen stad, eller så är det fel på stockholmarna.
Sedan spelar helt klart krogen roll också. Musiken, människorna som dras dit och stämningen. Men det är konstigt, att jag nästan bara stött på dåliga sådana i Stockholm.
Igår firades min mans vinst. Han körde sin första kickboxningsmatch och vann. Snacka om att jag var stolt!
Tänkte avsluta som piloten på flyget idag gjorde;
Leendet är det kortaste avståndet mellan två människor - piloten under SAS flygning 21.40 från Arlanda.
Återseende och klyschor
Istället kom hon fram till mig, utan att yttra ett enda ord. Hon tittade mig i ögonen, gav mig en puss och gick vidare.
Den pussen sade mig mer än tusen ord. Det var ärlighet. Frågan är bara; var det ett hej eller ett farväl?
When school strikes back
Ska det verkligen vara så? Jag tvivlar på att det inte finns fler (åtminstonde i min egen klass) som börjar vika för trycket. Det finns en gräns, och sedan pallar man inte mer. Jag tror att jag kommer att nå min gräns. Snart.
Frågan som då dyker upp är; är det bäst att lämna in halvdanna prov och halvgjorda uppsatser eller ska man istället strunta i att göra uppgifterna?
Ständigt är det hälsa vs utbildning och framtid. Det känns som om alla som jobbar inom skolväsendet blundar, hårt.
Det onda har vingar, det goda rör sig med snigelfart. -Francois de Voltaire
Homosexualitet
Det positiva med min gymnasielinje är att vi ofta får går på studiebesök, teater och bio. Idag gick vi på (ursäkta men.. b-biografen) Spegeln i Malmö. Vi fick se filmen Patrik 1,5.
Ibland gör ungdomar mig så förbannad, och jag känner mig som om jag vore minst 100 år själv.
I vår underbara lilla värld är alla accepterade och Sverige är helt perfekt utan fördomar och dylikt. Tyvärr är verkligheten inte sådan, inte ens bland oss ungdomar som fått växa upp med mantrat att "alla ska behandlas lika".
Det jag fick uppleva på biografen idag ger mig kväljningar. Killar som utropar vulgära saker vid minsta beröring mellan två män, ständiga äckelljud och alla skratt. Det får mig att undra vilket århundrade vi egentligen lever i och hur homosexuella egentligen har det. Utan allt skitsnack om att det numera är väldigt accepterat. All min respekt går ut till de homosexuella som vågar komma ut och berätta om sin sexuella läggning öppet. Grundat på de åsikter som slängdes runt mig i biosalongen idag, kan jag ärligt säga att jag själv aldrig hade vågat göra det om jag vore homosexuell.
Patrik 1,5 är en film som fick mig att skratta, fundera och vrida mig av obehagskänslor i biofåtöljen. Helt klart sevärd.
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka. -Albert Einstein
Julens underbara fenomen
Så fort jag får möjlighet springer jag runt i alla mataffärer och spanar. Men ännu är tiden inte inne. Tankarna maler i huvudet.. bara de inte har slutat med den. Inte i denna julen. Inte i år. Inte aldrig.
Men julpynt, det har de massor av.
Pepparkaksfil, vilket underbart fenomen. Jag längtar efter den lena smaken och att få krossa hela pepparkakor i filen. Och kanske, men bara kanske.. får jag min efterlängtade jul-feeling genom den.
To infinity and beyond
Mitt liv sammanfattas rätt bra av de orden. När jag är som lyckligast svävar jag fritt. Tyvärr blir jag neddragen på fasta marken ibland, men jag antar att här också finns saker att uppskatta.
En annan viktig punkt är jag ofta befinner mig i luften då jag pendlar mellan Malmö och Stockholm. Det må vara såå dåligt för miljön men vad gör man inte för kärleken och den underbara friheten. Det har blivit lite som en tradition att sitta på flyget och titta ut över världen som blir pytteliten genom mitt immiga fönster. Fast ni måste hålla med om att det måste vara höjden av att låta sina tankar sväva fritt.
Det här är mitt nya försök att hålla er uppdaterade och försöka göra det med jämna mellanrum. Jag antar att jag kommer få spö av Atena (som pimpat min blogg) om jag nu inte skulle göra det.
Woody: Hey, Buzz! You're flying!
Buzz: This isn't flying. This is falling with style!
