Fira med fyrverkerier
När klockan närmade vi tolvslaget (allas klockor gick självklart olika) sken himlen upp. Alla magiska raketer och deras färger blandade sig med himlens svärta och de klara stjärnornas glans. Då var det förtrollande.
Numera är jag ganska mycket äldre men bor fortfarande i ett villaområde. Fyrverkerierna har för mig tappat sin charm. Jag rasar över att man säljer fyrverkerier flera veckor innan, och efter nyårsafton. Småttingar som går runt och leker med eld, spränger sina händer i bitar eller trakasserar andra med smällare. Se bara på Oxie som ett exempel. Vem tillåter sina barn att göra så?
Kanske är det jag som överreagerar, främst för att jag numera också har hund. En hund som blir livrädd av det dundrande ljudet och som inte vet var den ska ta vägen. Men jag tycker fortfarande att det är vårt ansvar att se till att fyrverkerier är något roligt, något att se fram emot. En dag om året räcker, och då får det gärna vara staten som arrangerar något och inte alla privatpersoner med sina omyndiga barn.
Vad lönar sig alla + till?
Såhär under jullovet trodde jag att jag skulle slippa göra läxor och plugga till prov allför mycket. Mitt hjärta värker när jag förut idag fick ett mail angående psykologin i skolan. Plötsligt känns det som om allt jag gjort under terminen inte är värt så mycket. Hur ska det fungera egentligen, när man hela tiden får VG+? Tydligen räcker det inte till ett MVG, men det är inget VG heller. Gång på gång känns det som om jag snavar på mållinjen, jag når den bara med fingertopparna. Konstigt nog, handlar det bara om en lärare.
Jag beundrar den lärarinna som en gång sade till mitt att "alla plus någon gång måste räknas". Och sedan satte hon ett MVG. Rätt eller fel, det bestämmer ni själva. Men hade jag bara varit ute efter ett VG, hade jag inte försökt satsa högre hela tiden. Nåja, nu ska jag spendera en del av mitt lov med att skriva en rapport och plugga till två prov. Ångesten har kickat in, tro mig.
Förövrigt har jag haft ett helt underbart jullov med min man tätt intill mig. Alla mina paket var mer än vad jag kunnat önska mig. Julstämningen infann sig och allt har varit underbart (kanske inte det faktum att jag redan gått upp minst 100 kg...). Men hey, det fixar sig.
Jag ska försöka stressa färdigt min komplettering på några dagar, och sedan verkligen njuuuta av resten av lovet. För det förtjänar jag.
Julmys
Helt plötsligt är vi här, dagen innan julafton. Jag skänker alla mina tankar idag till min käre farfar som gick bort natten till julafton -96. Jag önskar att du kunde se mig nu. Och någonstans, så tror jag ändå att du gör det.
Jag och mamma har fått julstöka själva idag, lilla kärnfamiljen. Som liten kan jag minnas att köket alltid var fyllt av dofter och som liten såg man ingenting mer än de kvinnolår som huvudet slog emot i all trängsel. Snacket var öronbedövande men stämningen var alltid munter. Och alla skulle berätta hur just de brukade göra julmaten, och varför just deras smakade bäst. Men trots detta var där inga bråk, för alla förstod var julen handlade om.
I dagsläget är det inte längre den polska traditionella julmaten som gäller hemma hos oss. Efter mycket tjatande lyckades jag och min bror till sist tjata till oss lite svensk julmat. Men till vilken nytta egentligen? Det är så fantasilöst att ha samma mat varje högtid; midsommar, julafton, påsk. Traditionen på julafton i Polen är att man ska äta 12 vegetariska rätter (efter Jesus 12 apostlar) och nästan varenda en av dem är gjorda för hand(inte apostlarna men rätterna). Flera dagar i förväg.
Nej, nu är det dags för mig att slå in mina klappar och rimma något roligt till. I år verkar det dock bara vara jag och min man som håller den traditionen vid liv.
God Jul på er sötnosar, hoppas att ni har fått en dos julstämning. Hade varit roligt att veta vad som är traditionellt för er. :)
En kärleksförklaring
Det är rätt otroligt hur man ibland kan missa så självklara saker som finns rakt framför näsan på en. Under mitt liv har jag gjort många misstag, jag har släppt taget om de personer som egentligen var rätt för mig, och tagit till mig de som var fel. Trots allt kan jag tycka att det har varit en positiv upplevelse. Mina erfarenheter lär mig att gallra ut de allra bästa, de som jag vet alltid kommer finnas kvar. Och även om de inte kommer göra det, så kommer jag ha flera hundratals minnen med dem.
Jag är så otroligt glad att jag inte lät just dig passera obemärkt. Jag är glad att jag har dig. Du är så lik mig men ändå inte.. Numera märker jag efter varje möte, korta som långa, att du och jag klaffar så galet bra ihop.
Tack Atena, för att du är min bästa vän.
Klippa håret & skaffa sig ett jobb?
Ännu en nackdel är att jag hade fått träffa John mycket mer sällan. Men gud vad sugen jag blir ibland på att ha lite extra pengar i fickan.
Jordskalv och tsunami-flashback
Det var nämligen så min historia om tsunamin i Thailand också började.
Usch, jag kan säga att jag verkligen inte längtar efter några efterskalv.
Julklappar
Tidigare under mina osäkra tonårsperioder har jag kört på att handla allt som tilltalar mig (dvs glitter), det som haft snygga märken, det jag själv velat ha osv..
Mitt sista problem är att hitta något till min käre pojkvän. Förslag?
(Och ja, jag ska bli bättre på att uppdatera)
Offentliga toaletter
Förutom att "stå upp" och kissa, lägger jag gärna upp en perfekt cirkel av toalettpapper runt omkring sitsen och är lite extra uppmärksam på om det skulle fastna några smådroppar på det. Dessutom förstår jag inte riktigt hur man kan använda en offentlig toalett, kissa ned sitsen och sedan gå ut som om ingenting hänt. Sveriges befolkning är ibland lite äcklig.
Ett annat lite nyare fenomen är att jag inte kan använda den första delen av toalettpappret då även den skrämmer mig. Man kan se skrynklorna efter någons hand som ryckt åt sig papper från toarullen. Nej nej, det ska ni veta- den biten spolas ned direkt.
Alla toalettfobier får mig att tänka tillbaka till Polen där man fortfarande ibland kan hitta bemmanade offentliga toaletter. Man kommer in och det sitter en liten tant i en glasbur och tar X antal ören för ett toalettbesök. Toarullarna hänger utanför så att de kan bevaka att man inte slösar alltför mycket. Hur gulligt som helst. Min mamma berättade för mig att på hennes tid brukade toalett-tanterna ha rullarna inne hos sig och riva av papper åt en. De frågade helt enkelt huruvida man skulle göra nr 1 eller nr 2 och därefter rev de av ett bestämt antal papperlappar. Det ni, det skulle ni inte uppskatta här i civiliserade Sverige.
Gay?
Åh, jag tror jag hade den roligaste kvällen på väldigt länge igår. Det började med en liten förfest här hemma och sedan drog vi vidare till ICE där vi skulle möta en klasskompis. Klasskompisen var full som en gurka och självklart var jag tvungen att bidra med en extra shot, han har ju precis fyllt 18 år.
Sedan släpade vi oss runt på Möllevången och kom på nödlösningen att gå in på en klubb som vi såg i förbifarten. Väl inne verkade stället ganska spännande. Det var ganska mörkt med neonljus som lyste upp och rätt schysst musik som pumpade, ivrigt följde vi lukten av fest. Vi kom in i första rummet och då märkte vi det.. hela baren var full av killar. Killar, killar, och killar. De dansade utan tröjor, med tröjor och ja.. boys gone wild.
Jag har fortfarande inte listat ut om det var tema "gaykväll" just denna kvällen eller om det alltid är samma folk där, men så galet roligt vi hade. Straighta, bisexuella, homosexuella, transvestiter och allt annat i en salig blandning. I fucking love it!
Mer som jag älskar; John, Atena, Bengt och Christopher - tack för igår :)
Psykbryt till julstämning
Förövrigt så var jag i Lund i morse och gjorde mitt Cambridge CAE-prov i engelska. Det var fett läskigt och förhoppningsvis så var det den lätta delen, speaking.
Om ni undrar, så är det här min version av Linda Rosing som pepparkaka. Vad tycks?
Jag avslöjar inga namn, men jag får psykbryt på min granne här på gatan. Visst för att julen är mysig med alla små lampor, men snälla?! Jag är dock lite ledsen för att jag inte fick med hela huset att kunna visa er, men ni förstår nog poängen. Förra året var denne man som står bakom dekorationerna med i tidningen då han hade mest belysning på sitt hus i hela Malmö. Är det en positiv eller negativ utmärkelse i detta fallet?
Nagelbitare
Under samhällslektionen som ibland känns oändligt lång (jag undrar om inte vår lärare någon gång kommer tröttna på sin egen röst..) flummade jag och Emelie runt. Hon började jämföra sina naglar med mina.. då hände DET.
J: Vilken är din längsta nagel då?
Emelie ser fundersam ut men visar tillsist sin pyyyttelilla-lillfingernagel.
E: Ser du? Där är lite nagel faktiskt..
Medan jag tittar och försöker se den, hör jag Emelie tyst mum(m?)la lite lyriskt mot sin nagel:
- Dig ska jag äta senare.
Jag vet inte om det var en medveten komentar eller inte, men om det senare alternativet är det sanna så måste vi börja ta tag i ditt udda beroende. Ditt, och många andras. Mer naglar åt folket!
Mellan
Mitt största hat för mellan-saker brukar visa sig när det kommer vått från himlen. Jag vill inte ha en gråskala ibland, jag vill ha det svart eller vitt. Antingen ska det pissregna eller så ska det bara dugga. Som ett fint dugg-sommarregn, ni vet? Det jag avskyr mest är regn som mest känns som om någon gång på gång nyser en i ansiktet, så kallat nysregn. Gärna kombinerat med kraftig vind.
Eller som idag, det snöar. Men någonstans på vägen vill mannen där uppe jävlas med mig och han låter snön smälta på vägen ned. Detta resulterar i att man plaskar runt i konstant slask. Jag brukar mest känna mig fånig när jag fäller upp mitt paraply. Paraply medan det snöar? Hur töntigt som helst, faktiskt.
Mellanbetyg, alla dessa plus och minus efter de stora bokstäverna. Mitt hat riktas mot er också.
Mellanmjölk, varken fet eller smal. Ja, men det är för att allting ska vara så lagom här i detta avlånga land. Nej vet ni vad, ordet lagom existerar nästan bara i svenskan. Slopa det helt istället, tillsammans med ovanstående mellan-saker.
Obs! Jag tycker att vi döper om mellanmål men låter det vara kvar på schemat. ;D
Det fina med facebook
På senaste har ju facebook förändrats och helt plötsligt fick man se nästan hela ens vänskapskrets minsta rörelse. Fler gånger aggade jag loss på att jag var tvingad att se vad Idiot1 skrev till Idiot2, vem som poke'ade vem och dylikt. Till jag en vacker dag, fick en uppenbarelse. Något som fick mig att vilja logga in på facebook varje dag, och spiooonera. För det finns faktiskt inget roligare, när man kan få reda på hemlisar utan att behöva avslöjas.
Men för er, mina kära läsare, ska jag spilla min hemlighet. Det finns inget som gör mig så exalterad som att hitta mina ex och titta på deras nya partner. Helt utan skuldkänslor kan jag titta runt på både exets bilder och de bilder som hans tjej lägger upp. Tyst för mig själv kan jag sitta och komentera dem, för jag är nog lite ond trots allt. Det känns nästan lite illamående när jag märker att mitt eget självförtroende får sig en liten boost. Tyvärr kan jag inte heller säga att det är ofta som jag kan komma fram till att någon "bytt upp sig".
Ja, jag må vara jävligt egocentrisk nu. Ni skola dock icke döma mig, jag kan sätta mitt lillfinger på att ni gör likadant.
Moviestar oh moviestar
Troligtvis är den Vägverkets bästa kampanj någonsin som verkligen sätter spår.
..och för att fortsätta på filmtemat..
Den här videon fick mig att skratta i hundra år. Jag börjar fundera lite över om den bara blir roligare ju fler gånger som jag ser den. Samtidigt gör det mig lite orolig att den inspirerar mig så mycket. Tänk er själva vad mina barn kommer få genomlida.
