livingskyhigh

Min älskade Emelie är en sådan person som gärna biter på naglarna. Hennes är som små söta stumpar medan mina nästan alltid är långa (nej, ingen jinx på detta) och idag var de målade chockrosa.

Under samhällslektionen som ibland känns oändligt lång (jag undrar om inte vår lärare någon gång kommer tröttna på sin egen röst..) flummade jag och Emelie runt. Hon började jämföra sina naglar med mina.. då hände DET.

J: Vilken är din längsta nagel då?
Emelie ser fundersam ut men visar tillsist sin pyyyttelilla-lillfingernagel.
E: Ser du? Där är lite nagel faktiskt..
Medan jag tittar och försöker se den, hör jag Emelie tyst mum(m?)la lite lyriskt mot sin nagel:
- Dig ska jag äta senare.

Jag vet inte om det var en medveten komentar eller inte, men om det senare alternativet är det sanna så måste vi börja ta tag i ditt udda beroende. Ditt, och många andras. Mer naglar åt folket!