Gud som magiker

Sist jag flög, sken solen. Det är ett tag sedan nu, men jag kan alltid återkomma till samma känsla. Det är mysigt när planet hunnit lyfta så högt att allting är i miniatyr, innan det försvinner bland molnen. Med näsan tryckt mot fönstret (och ja, helt egotrippat då jag inte lät mina medpassagerar se ut) följde jag vägarna med fingret. Jag har alltid så svårt att bestämma mig för om jag vill låta mitt finger vara en del av trafiken eller om jag istället vill förstöra. Pressa det hårt mot broar och sicksacka mellan bilar. Det känns lite som att vara Gud. I ungefär 55 min, någon gång i månaden när vädret tillåter, är jag Gud.

Just denna gången låg snön tätt på marken nedanför och det slog mig att jag inte bara hade varit Gud om jag varit Gud. Jag hade varit en magiker. Tagit en handfull snö, snurrat jordklotet i rätt position och låtit snön singla ned över Afrika. Jag undrar fortfarande hur befolkningen hade reagerat..

----
Och nu, till verkligheten. Det känns som om jag är fast i en cirkel, men denna gången är det inte en ond sådan. Men allt går liksom runt och ibland räcker tiden inte till. Skola, plugg och träning varieras med jämna mellanmål av nyttomat.

Ni vet inte det här om mig, men jag är lillgammal ibland. Jag menar inte bara mina uppmaningar till Emelie om att inte dricka för mycket, ligga för mycket och liknande. (<3) Det handlar inte heller om att jag gillar att sitta och lösa korsord. Men jag somnar alltid, alltid med radion på.. lyssnandes på Karlavagnen. Programmet är helt galet mysigt. Så, nu vet ni det också.

STUDENTEN, närmar sig med stormsteg. :) Vi, de tre musketörerna sprang ned och snodde åt oss våra så snart vi fick höra. Helt galet roligt. Allt oftare kommer jag dock på att min skoltid är jävligt rolig. Med eller utan resten av klassen. Bengt och Emelie, vi har så jävla roligt tillsammans. På varandras och andras bekostnad. Jag känner mig som en stolt hönsmamma när Emelie har ärvt min rapphet i käften, tillsammans blir vi oslagbara.

Slutkläm, dårå. Läste ni rapporten som gick ut från X-antal skitkända forskare med miljonprojekt och blablabla? Det handlade om bästa bantningssättet, och hör och häpna.. för jag tänker ge er resultatet;
ÄT MINDRE.
Men åhfan, det har jag aldrig tänkt på. Nej, ge mig några miljoner så ska jag och min hemlige partner in crime göra en egen upptäckt. Nämligen att den godaste maten, det är den feta.

Puss,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0