Krönika: Bullshit
Bullshit
Hos små barn är bajs en söt biprodukt som kan få ett helt rum fyllt med människor att reagera med ett enda gemensamt "Naaaw". Första besöket på pottan kan frammana otroliga lyckokänslor hos omgivningen och kanske till och med att resultera i ett nytt samtalsämne för några dagar framåt.
Så småningom blir dessa kära toalettbesök nästan helt tabubelagda, åtminstone för alla fina flickor. När pojkarna i fjärdeklass sedan frågar en flicka huruvida hon någon gång har bajsat, ska hon helst rikta blicken ned i marken, rodna och säga nej. Men om det skulle ha hänt, så hade det doftat rosor och sommaräng och inte alls som om det är gammal, smält och ihop-geggad mat.
En sommar då jag som tioåring var bortskickad på läger i två veckor hände det jag länge fruktat för. Jag behövde bajsa och alla toaletter var gemensamma. Resultatet blev att jag höll mig så länge jag bara kunde, fram till dess att min mamma ringde och undrade varför ledarna hade kontaktat henne och sagt att jag de senaste dagarna hade haft ont i magen. Hon lät mig genomgå ett korsförhör och kom fram till att mina magkramper bara berodde på en sak. Jag hade inte bajsat på en hel vecka. Senare kom det en leverans med olika godsaker från föräldrarna som lindrade sitt dåliga samvete för att ha skickat bort sina barn. Medan alla kring mig packade upp sina godispåsar och började trycka i sig öppnade jag min papperspåse. Mamma hade skickat mig katrinplommon. Mitt öde bestämdes därmed och de närmsta dagarna spenderade jag på ledarnas privata toalett.
Att tjejer bajsar är för vissa lika overkligt som att jorden skulle gå under om ett bestämt antal år. Jag vägrar gå på toaletten och göra nummer två om jag inte kan försäkra mig om att toaletten är ljudisolerad och har en doftspray nära till hands. Min bajsfobi hindrar mig från att göra längre övernattningar och att göra grövre toalettbesök hos en ny pojkvän kan vara en riktig pina. En känsla av att jag varit på toa liiite för länge infinner sig gärna och tillsammans med den en oro för att personer i min omgivning börjar ana. Hon bajsar.
Medan killar fiser öppet och dessutom skrattar åt det (Gud förbjude att tjejer skulle göra något liknande) sitter vi tjejer och oroar oss för vad för sorts bajs det ska bli just den dagen. Många av oss har olika tips till varandra för att bajsa tystare, exempelvis att lägga papper i toalettskålen innan man börjar. Då har man åtminstone gjort sig av med bajskorvarnas plumsande ljud. Men vad finns det att göra åt en orolig mage som inte fått ge utlopp för sina behov på en vecka? Den kommer med all säkerhet ge ifrån sig ljud och lukter som ingen kan kontrollera.
Jag hyser otrolig respekt och lite äckelkänslor mot de tjejer som kan bajsa öppet och dessutom prata om det. Tyvärr kan jag inte säga att jag någon gång kommer ansluta mig till klubben som kan acceptera att någon annan bajsar med öppen dörr, eller kommer in och släpper en klick medan man själv står i badrummet.
Det kända ordspråket "äta bör man, annars dör man" borde kompletteras med "bajsa bör man, annars dör man".
