Bert-Åke en "kung i baren"
Det har tagit sin lilla tid, och trots att jag knappt pluggat till mitt prov i musik imorgon så infann sig längtan att blogga tidigare än anat. Förmodligen är det en sådan onödig sak som man gör när man vet att man måste plugga men inte orkar, typ som att helt plösligt känna ett starkt begär till att gå och byta toarulle. ' Hur som helst, här kommer den...
De yttre ramarna om Bert-Åke
Bert-Åke hade alltid varit en attraktiv person med ett gott sinne för humor. Han var stolt över sig själv och beskrev sin ungdomstid som "kung i baren", men bara när Margit inte hörde på. Margit och Bert-Åke har varit gifta i över tjugo år nu, en evighet om du skulle fråga Bert-Åke, han själv anser att han förändrats så mycket under all tid som gått. Margit däremot, hon har inte förändrats alls. Hon har till och med samma mormorstrosor med små rosa blombuketter på sig som hon brukade ha när hon och Bert-Åke först inledde sitt förhållande.
Bert-Åke trivdes på äldre dar att bara sitta och dricka kaffe i sin blommiga fåtölj. Att den var något fuktskadad och hade mörka fläckar bland de på måfå utplacerade blommorna gjorde honom inte så mycket, urinläckage kunde faktiskt räknas som en del av ålderdomen. Blommönstret brukade göra Bert-Åke glad, då visste han att våren snart skulle komma och med den hans ensamhet. Han gillade läget, brukade läsa böcker och njuta av tystnaden kring sig. På våren brukade nämligen Margit och hennes väninnor ta långa promenader. Margit sa alltid att det var lite för mycket av det goda. Bert-Åke upptäckte senare att det påståendet kanske var sant, en dag fick han se att hon faktiskt fått en risifrutti-rumpa. Men vad gör det, när han själv inte kan få erektion. Kan, eller vill?
-------------
Så, här har ni de yttre ramarna (som en viss person säger) för Bert-Åkes historia. Använd er fantasi och bilden nedan för att fantisera ihop resten.
Inlägget tillägnas Emelie som tack för hennes vänskap och oerhörda kreativitet. En dag förvandlades mitt glasögonfodral till en begravning. Och i kistan, där ligger Bert-Åke.
De yttre ramarna om Bert-Åke
Bert-Åke hade alltid varit en attraktiv person med ett gott sinne för humor. Han var stolt över sig själv och beskrev sin ungdomstid som "kung i baren", men bara när Margit inte hörde på. Margit och Bert-Åke har varit gifta i över tjugo år nu, en evighet om du skulle fråga Bert-Åke, han själv anser att han förändrats så mycket under all tid som gått. Margit däremot, hon har inte förändrats alls. Hon har till och med samma mormorstrosor med små rosa blombuketter på sig som hon brukade ha när hon och Bert-Åke först inledde sitt förhållande.
Bert-Åke trivdes på äldre dar att bara sitta och dricka kaffe i sin blommiga fåtölj. Att den var något fuktskadad och hade mörka fläckar bland de på måfå utplacerade blommorna gjorde honom inte så mycket, urinläckage kunde faktiskt räknas som en del av ålderdomen. Blommönstret brukade göra Bert-Åke glad, då visste han att våren snart skulle komma och med den hans ensamhet. Han gillade läget, brukade läsa böcker och njuta av tystnaden kring sig. På våren brukade nämligen Margit och hennes väninnor ta långa promenader. Margit sa alltid att det var lite för mycket av det goda. Bert-Åke upptäckte senare att det påståendet kanske var sant, en dag fick han se att hon faktiskt fått en risifrutti-rumpa. Men vad gör det, när han själv inte kan få erektion. Kan, eller vill?
-------------
Så, här har ni de yttre ramarna (som en viss person säger) för Bert-Åkes historia. Använd er fantasi och bilden nedan för att fantisera ihop resten.
Inlägget tillägnas Emelie som tack för hennes vänskap och oerhörda kreativitet. En dag förvandlades mitt glasögonfodral till en begravning. Och i kistan, där ligger Bert-Åke.
Kommentarer
Postat av: Jönsan
Haha, naw, det var en fin berättelse Jess! Förutom namnen, dumma Maxi, vadå Bengt-Åke, han ser ut som en Bert. ;)
Jag älskar dig finis.
Och jag släppte en tolle för dig med.
Trackback
